I'm in Råcksta

Hänger ute i Vällingby i kväll med min lilla storebror och Meja. Hon är tveklöst ett charmtroll men som alla andra barn påminner hon ändå en om varför det är så skönt att inte vara förälder. Som när hon är trött och vill sova men inte vet om det. Hon kämpar emot i timmar. Vill upp och gå, vill inte, vill sitta, vill inte osv osv. Tillslut somnar hon nästan men kommer tillbaka för ett sista ryck innan hon slocknar på riktigt.

Det här måste vara universellt för småttingarna, jag har aldrig fått bevittna en lugn och kort sängläggning. Det lustiga är att alla alltid tycker så synd om barnen i dom här stunderna: "Stackarn är för trött för att kunna somna!". Jag tycker också synd om dom, men när jag tänker efter tycker jag nästan mer synd om föräldrarna. Särskilt dom som får genomlida detta scenario kväll, efter kväll, efter kväll.