I'm in Råcksta

Hänger ute i Vällingby i kväll med min lilla storebror och Meja. Hon är tveklöst ett charmtroll men som alla andra barn påminner hon ändå en om varför det är så skönt att inte vara förälder. Som när hon är trött och vill sova men inte vet om det. Hon kämpar emot i timmar. Vill upp och gå, vill inte, vill sitta, vill inte osv osv. Tillslut somnar hon nästan men kommer tillbaka för ett sista ryck innan hon slocknar på riktigt.

Det här måste vara universellt för småttingarna, jag har aldrig fått bevittna en lugn och kort sängläggning. Det lustiga är att alla alltid tycker så synd om barnen i dom här stunderna: "Stackarn är för trött för att kunna somna!". Jag tycker också synd om dom, men när jag tänker efter tycker jag nästan mer synd om föräldrarna. Särskilt dom som får genomlida detta scenario kväll, efter kväll, efter kväll.

2011 ska jag

vela mindre. Det var mitt viktigaste nyårslöfte. Nu när jag tänker på det märker jag hur ofta jag gör det. Men hur många val måste man inte göra per dag? Hinner jag duscha eller blir det mössa i dag, sugen på kaffe eller te, lyssna på musik eller Ekot, ha snygga eller varma kläder, vilka skor, linser eller glasögon, buss eller tvärbana och dom ringer från jobbet, borde jag verkligen ta ett extrapass på lördag i stället för att vila?

Alltså alla dessa små skräpval man ska göra på morgonen. Ska försöka lägga mer energi på dom lite livsviktigare valen. Det har jag lovat.

Kanske inte så hemskt att bo med en spinster och åtta katter

I somras trodde jag att jag hade fått höra om mitt ideala mardrömsboende. En vän till en vän berättade att hon hyrde rum hos en tant som hade åtta katter. Åtta katter! I en trea! Jag föreställde mig att bo där. Förutom att vara konstant omringad av det djur jag gillar absolut minst, såg jag kläder med biljarders katthår och kände den där fräna och fruktansvärda doften av kattkiss.

Jag led med tjejen samtidigt som jag intalade mig att jag aldrig skulle sjunka så lågt.

Så toppade min granne ändå "katthemmet" häromdagen med sin lägenhet i Granada. Först var det kackerlackorna. Min grannes dåvarande hyresvärd rekommenderade ett allsprej som inte skulle lämna något annat i lägenheten vid liv än min granne själv. Den dödade många kackerlackor men dom verkade ändå inte bli färre. Men så kom nästa problem. Flugorna. En morgon såg hon en handfull i köket och gick vant lös med allsprejen. När hon senare på dagen kom hem var köksgolvet och hallen täckt av flugor. Flugproblemet blev vardag. Varje morgon spreja, varje eftermiddag sopa golvet. När jag frågade henne hur mycket det var, om en sopning hade kunnat fylla en Konsumkassa svarade hon tveklöst "ja".

Sista mars måste jag flytta från Sickla. Jag försöker att ha dom här skräckhistorierna i huvudet nu när jag söker nytt boende och utbudet på bostadsfronten är värre än väntat. Har hittills lugnat mig med att jag i nöd och olust kan få ett boende ute i Flemingsberg där min skola ligger.

MEN, så halkade jag in på den här artikeln. Den dödade hoppet för stunden. Att inte bara bo med djur eller ohyra utan till och med löss som suger BLOD.

Hellre "katthemmet". Alla gånger.