Hårror

Jag hade ju tänkt göra ett nytt försök med att ha snelugg. Men då det tar sån gräslig tid för håret att växa och eftersom min brors bröllop närmar sig, beslutade jag mig för att trimma min nuvarande "bobba" istället. Marielle tipsade om en salong i Hammarby sjöstad, så jag ringde dit och bokade tid. Inget ont mot manliga frisörer, men jag blev långt ifrån överväldigad när jag fick höra en mansröst i andra änden. Jag funderade till och med på att be om att bli klippt av en tjej, men kom fram till att det nog skulle vara sexistiskt och att det bara är okej när det gäller gynbesök. Det fick bli en han den här gången.

10:55 i dag kliver jag in i salongen. Den ser fräsch ut. Städad, stilren möblering, på hyllorna produkter från Kerastase, Redken och L'Oréal. När kunden innan mig betalat, dammar frisören av läderstolen och lägger över en ljusgul frottéhandduk. Kanske är det för att undvika svettfläcka. Jag sätter mig ner och mannen frågar vad jag vill göra.

- Klippa luggen och toppa resten av håret, lite slutning, svarar jag.

Han skakar på huvudet.

- Det passar inte din ansiktsform. Jag tycker att vi ska göra... (kommer inte ihåg allt han sa här). Vänta, jag har en bild.

Han går i väg och hämtar en sån där frisyrbok, du vet en sån med tjock pärm och fina bilder. Bara det att den här ser ut att ha publicerats ungefär samtidigt som Prince var på tapeten.

- Såhär menar jag, säger han och lägger boken i mitt knä.

En kortkort rödbrun page. Ganska uppklippt. Han säger att jag och kvinnan på bilden har ungefär samma ansiktsform. Hon har avlångt ansikte, insjukna kinder och kindben som slutar uppe vid ögonen.

- Den är fin, men jag har ganska runt ansikte. Jag vill nog ha den frisyren jag har, fast kortare.

Ungefär här ångrar jag att jag satt mig i stolen. Att jag gick innanför dörren, att jag ringde hit, att jag tog min väns tips på allvar. Men medan jag börjar känna mig allt mer obekväm på frottéhandduken, inleder frisören sitt arbete. Sprejar med vattensprej, klämmer fast övre tester på huvudet med spännen och kammar håret i nacken. Hur mycket ska han ta? Okej, han tar någon centimeter. Visar med spegeln.

-Det ser bra ut, säger jag och ler. Han ler tillbaka, lägger ner spegeln och sträcker sig efter något annat på hyllan. En trimmer.

- Nej!, skriker jag.

Han rycker till och ser sen förvånad ut. Säger att han bara tänkte trimma lite nackhår, men att han kan ta dem med saxen istället om jag vill. Det vill jag. Samtidigt som han byter redskap börjar jag tänka på vilka andra kunder jag sett inne i salongen. Kunden innan mig var en äldre man, hittills medan jag suttit i stolen har två pappor varit inne och frågat om han har tid i dag och nu sitter ytterliggare en fyrtiotalist och väntar på sin tur. Fan, jag är i en gubbsalong!

Ska han tunna ut luggen? Den är så tjock. Ska han inte klippa upp lite till därbak? Det är snyggt med lite volym. Ska han tunna ut överhåret? Nej, nej, nej. Jag tackar nej och avstyr alla hans förslag. Sen ber jag honom att klippa luggen lite bredare.

- Nej, det kommer att se konstgjort ut. Det här är mer naturligt.

Jag är tveksam men köper ändå den åsikten. Nu är det klart. Jag kollar i spegeln. Luggen sticker inte i ögonen och alla slitna toppar är borta, dock tyvärr har slutningen blivit plan. Bra, men ändå inte. Men jag säger att jag är nöjd, betalar och börjar gå hemmåt. Framför vartannat bil- och skyltfönster stannar jag, plattar till håret och suckar. Den här frisyren ska sitta på en trebarnsmamma som bor på landet och tycker om att baka bullar, inte på en 22-årig tjej som bor i Storstan.